Intresset för båtmässor tycks aldrig sina. För 48 år sedan var det rekord i båtar när Båtnytt visade upp sitt båtmässenummer Salong 66. Aldrig mer har så många nya båtar presenterats i Sverige som detta år, hette det och- som vi trots den hårda vintern har vi hunnit "provköra". Märk ordet "provköra" för då var vi försiktiga med att använda ordet "test". ordet krävde nån slags objektivitet -hur den såg ut visste ingen riktigt.
Många av de så kallade båtnyheter som visades på mässorna hade knappt varit i sjön och styrenet i skroven luktade fränt på långt håll. Många påminde också om varandra i skroven och vi undrade hur många plagiat som skulle sjösättas i år.
Men optimisten hos båtbyggarna var det inget fel på. Glasfiberbåtarna tog ett allt fastare grepp om båtköparna och på flera håll kunde sänkta priser noteras. En plastbåt kostade ungefär lika mycket som en plastbåt. Fem år tidigare var träbåtarna billigare än plastbåtarna.
Inflytandet från USA gick inte att ta miste på och det var Jim Wynne som marknadsfördes på redaktionell plats - en båttyp som skuttade runt bland Floridas varma vågor medan vi här uppe i norr petade runt isflaken med båtshaken. Uj, Uj.
SM16, Passad, Singö, Primör 23, Solö, Neptun, Cascade, Fjord hette några av båttyperna och du kunde köpa en hygglig skuff för så dära 50 000 kronor i dåtidens penningvärde.
Den så kallade "daycruisern" beskrevs i tjusiga sprängskisser - rymlig, med ett par kojer under fördäck, längd ca 18 fot (alltid fot när det gäller båtar varför har jag aldrig förstått) priser mellan 20 000 och 40 000 kronor. På redaktionell plats visades också upp båtar som inte fanns - läsekretsen kunda acceptera några penndrag på en krogservett.
72 segelbåtar var med i Salong 66 från 1 000 till 80 000 kronor. Det Var Koralle, Freja, Vitting, Hurley18 och allt vad de hettae. Slutligen kom en omgång båttillbehör med tex kemoalett för 200 kronor - inte särskilt miljövänligt med dagens mått.
Salong 66 avslutades med turbotjut från gasturbin - rapport från havslopp eller offshorelopp som lät lite finare med 31 startande, 2 i mål, 29 bröt - vilket vittnar om att "Sjöbergs" salta vågor inte alltid var att leka med .
I Salong 66 började min bana som båtjournalist med en test av kikare. Försökte få till det att kikaren är lika viktig som kompassen. Den underlättar betydligt identifieringen av landkonturer, prickar, båtar och flickor (korkat skrivet)
Jag var sannolikt livrädd med sjöben från de stora havet till småbåtar som inte alltid höll måttet. Men det var roligt.
Du måste lyssna bättre, sa mina mer erfarna kollegor - vilket inte alltid var enkelt med en Pentamotor i häcken. Roligt klädda var vi också knappast sjöriktigt jämfört med dagens reflexvästar och annat sjögodis. Jag hittade mig själv på en bild iklädd överrock och hatt av alla klädesplagg - möjligen beroende på att vi mörkade sanningen med våra korta provkörningar som knappast var några hårdtester. Gira kunde vi alla fall det sprutade både här och där - och hoppa i svall.
Kör ni alltid båt på detta vis, frågade en kille på båtmässan och hans fråga fick mig att blir svarslös den gången i alla fall.
Men vart tog ni vägen alla dessa tjusiga båtar? Det undrar jag snart 50 år sedan första båtmässan mötte mig med sin längtan efter båtsommaren.
Vem kan svara på det?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar