Sjömansliv Nr 10: Med fårlast bakom järnridån.

Bilder: Gamla stan i Riga, Lettland efter befrielsen 1991. Kommunistnostalgi kan köpas som T-shirt. Med Sputnik-projektet tog Sovjetunionen intiativet i rymdforskningen fram till 1969 då USA landsteg på månen. Avelsfår från Argentina behövdes i Ryssland 1962.

Under tre år 1959-1962 pluggade jag till sjökapten på Stockholms sjöbefälsskola i Stockholm. För att få in lite pengar mönstrade vi elever ut på olika fartyg ett par veckor under jul- och sommarferierna. Det kalla kriget pågick som mest och samma år som Kuba-krisen höll på att utlösa ett kärnvapenkrig mellan USA och Sovjetunionen gjorde jag en minnesvärd julresa bakom järnridån.

På nyåret 1962 låg vi i Riga i Lettland och lossade avelsfår från Argentina som skulle till Ryssland. Vi firade nyår på Interclub till tonerna av rockmusik kopierad från piratfartyget Radio Nord på internationellt vatten i Östersjön.
Resan började en dimmig morgon i slutet av december 1961 då jag stod i lotsbåten på den tyska floden Elbe på väg ut till ”M/S Axel Johnson” för att mönstra ombord som vikarierande tredjestyrman. Hon låg på Hamburgs redd och väntade på att få gå till kaj.
Jag klättrade efter hamnlotsen uppför lotslejdaren och möttes av en frän doft från fördäck. ”Bääääää..” lät det från bås som fyllde fördäcket vid sidan om lastluckorna. En matros förklarade:
”Sheep mister mate, plenty of them”
”M/S Axel Johnson” hade haft tre veckor i sjön från Argentina med flera hundra får på däck som köpts av Sovjetunionen till ett fårprojekt. Sex får hade dött under resan över Atlanten. Ett lamm hade fötts, en blivande bagge som döptes till ”Lill-Axel” och som fick en uppvärmd plats under ett par solar tillsammans med sin mamma på fyraluckan.
Tätt packade stod fåren i sina bås och bligade ut genom springorna i trävirket. Två argentinska fåraherdar rastade dem två gånger om dagen. Övre mellandäck var fyllt med halm och foder åt fåren. Det luktade får överallt.
” Välkommen ombord på denna småländska torvmosse, styrman!”
Det var kapten som talade, en reslig man men snofsig halsduk ”Charlie Flower” alias kapten Blom, legendarisk Johnsonskeppare.
”M/S Axel Johnson” var en trotjänare, byggd på Götaverken i Göteborg år 1925 med inredning för 50 passagerare, 20 i första klass, 28 i tredje klass och två i redarsviten. Under andra världskriget tidsbefraktades hon av det brittiska krigsministeriet, och driften sköttes av Cunard-rederiet. Hon var på drygt 7 000 dödviktston och hade kylrum. Sedan slutet av 1950-talet var hon skolfartyg för maskinbefälselever.
Tredjestyrman tog adjö för att åka hem och fira jul i Svedala. Jag fick bo i fartygsläkarens hytt där det luktade svagt av något desinfektionsmedel. Utanför hytten låg damsalongen och i trapphallen hängde en oljemålning av en okänd socitetsdam. Matsalen hade ett svart piano, som var förankrat i durken med ett par stadiga vantskruvar.
Efter lossning i Hamburg fortsatte resan genom Kielkanalen till Östersjön och upp efter kusten mot Ösel in i Rigabukten till Lettlands huvudstad Riga vid floden Dyna. Dagarna var vintermörka och disiga. Kajen i Riga var dåligt upplyst och ur högtalare strömmade tal och musik. På torgen stod repliker av Sputnikar då Sovjetunionen levde i rymdextas, efter att flygmajoren Jurij Gagarin under våren blivit den första människan i rymden.
Att loss argentinska avelsfår blev en svår nöt för den sovjetiska byråkratin. Slutligen krävde myndigheterna att varje får måste besiktigas av veterinär. Ett får åt gången leddes över landgången till en järnvägsvagn. Ryssarna lovade ta väl hand om ”Lill-Axel”.
På kvällarna var det hålligång i staden. Vi svenska sailors var förbjudna att röra oss fritt och hämtades med buss som körde oss till Inter Club. Där serverades champagne och rökt kaviar, och det var dans till en bompabompaorkester som spelade cello, fiol, bastuba och piano, Trummisen slog takten på en bastrumma som var lagad med tejp.
Orkesterledaren hade tjuvlyssnat på piratskeppet Radio Nord som sände utanför svenska ostkusten och vars radiotrafik av någon anledning inte hade blockerats av sovjetiska störningssändare. Orkestern spelade rocklåtar av Bill Haley och Elvis. Vi sailors dansade till en piratkopia av låten ”Rock around the clock”med tjejer i kortkort och angorajumpers.
När musiken tystnat föstes vi ut bussen som körde oss ombord. Varje kväll upprepades samma procedur.
En blond rysk kvinna tolken Jelena höll ett öga på oss. Hon hade aldrig varit i Svedala men talade flytande svenska. På nyårsafton bjöd vi henna på sill och några rejäla svenska nubbar i befälsmässen och försökte charma henne och visa hur oemotståndlig en svensk sailor bara kunde vara.
Jelena höll tappert stånd mot våra förförelsekonster. I stället hamnade vi i ett ideologiskt praktgräl om den ryske författaren Boris Pasternak, som förvägrats ta emot nobelpriset i litteratur tre år tidigare.
”Boris Pasternak är en klassfiende”
Jelena gick inte att rubba. Hon vill hellre tala om kommunismens framtid och att Nikita Chrustjev och John Kennedy mötts i Wien och att världsfreden var räddad.
”M/S Axel Johnson” avseglade från Riga två veckor in på det nya året och jag mönstrade av i Sundsvall för att inställa mig sista läsåret i sjökaptensklassen vid Stockholms Sjöbefälsskola.